melissalindh

balen...

Jag vet att det var jättelänge sedan jag skrev ett inlägg här jag säger hela tiden att jag vill börja blogga igen och det vill jag men vardagen rullar på och jag glömmer bort de så jag kommer fram över skriva inlägg när jag känner för det och när jag har något jag vill dela med mig om som jag har just nu. 
Och det är de som står i rubriken.. Balen. 


Ja, nu kommer det ett sådant där deppigt inlägg igen haha.. men just detta med balen är något som får mig må väldigt dåligt och väldigt bra på samma gång, balen har ju varit det man drömt om (iaf i mitt läge) hela livet, efter man sätt alla filmer där alla går på bal sista året med sin klass.. Man har drömt om att få ta på sig en fin klänning och leka askungen för en dag.. Nu är jag här. 
Jag har i månader letat efter den fina klänningen men jag har inte alls letat efter den klänningen som jag velat ha, jag har letat efter den finaste klänningen som kan passa min kropp och dölja min kropp på absolut bästa sett.. när jag suttit där och letat efter klänning har tårarna runnit ner och jag har inte hittat någon och om jag väl hittat någon har min storlek varit slut och jag har inte vågat måttbeställa för jag var sent ute och var rädd att inte få hem min klänning i tid, jag hittade tillslut n grå klänning som jag tycket såg helt okej ut för den hade långa armar som var ett krav för att kunna dölja mina "stora armar" (enligt min egna uppfattning) jag köpte till de ett par trosor som ska hålla in magen eller släta ut den eller vadfan den gör. 
Den 18 maj var min bal som jag och mina vänner hade anordnat på Kalmar slott, jag började dricka tidigt den dagen för att de skulle bli enklare för mig att våga visa upp mig och de blev det, jag slutade tänka på vad andra skulle tycka och tänka och hade kul istället, men dagen efter när jag satt och kollade igenom mina bilder rann tårarna direkt ner för jag såg hur jag såg ut, hur stora mina armar var och hur bred jag såg ut att vara.. det var hemskt ifrån min egna syn på mig själv. Jag hade till och med gett instruktioner till min kompis på hur hon skulle ta bilderna för att så lite utav min kropp skulle synas och det var den bilden i den vilken jag la ut på min insagram för det var den bilen jag blev nöjd med hur jag såg ut på.
Jag började direkt gå in och leta efter en ny klänning (ska på bal igen) som skulle kunna täcka min kropp, denna gången var det noga med att armarna inte skulle vara i spetts som min gamla klänning utan de skulle vara helt i tyg, jag beställde en klänning från nelly i min vanliga storlek när den kom hem gick den inte att ha på sig för armarna var allt för tajta så den gick inte att ha på sig och åter igen så blev jag ledsen. Nu imon så ska jag gå på bal med min kära pojkvän, denna gången med en större skola där jag inte känner många och det gör mig ännu mer nervös över vad folk ska tycka och tänka speciellt hur obekväm jag kommer känna mig  men jag fattar inte varför förr jag själv går inte runt och tänker på hur andra ser ut och så jag fattar inte varför jag tror att folk ska göra det med mig.. Men de är väl någon fixide i mitt huvud förmodligen.. 

Nu kommer säkert någon tänka "om du nu mår så dåligt över din kropp varför gör du inget åt det" och det under jag med.. Jag har försökt så många gånger med "på måndag då jävlar ska jag börja mitt nya liv" men 4 dagar senare mår jag dåligt över något och börjar med mina gamla vanor igen och sedan mår jag dåligt över att jag aldrig lyckas och lägger mig i sängen och skiter i allt, jag har försökt med gym ut och gå och allt men jag faller alltid tillbaka, vad ska man göra för att lyckas? hur kommer jag dit? hur motiverar man sig själv och hur gör man ens så många frågor jag har som jag tyvärr inte lyckas få svar på.. jag är trött på att känna mig misslyckad när ska jag lyckas? det är en strid mot mig själv varje dag.

Jag skriver absolut inte detta för att någon ska tycka synd om mig liksom detta är ju en sak jag får skylla mig själv för. Jag skriver det mer för att jag tycker ibland att det känns skönt att skriva av mig mina bekymmer och tankar, det blir på något sätt lättare då, jag är ju en öppen människa som inte har problem med att dela med mig av mig själv. 
Jag vill också säga att jag absolut inte tycker att det är något fel på att vara större jag själv är ju det och även om jag säger att jag inte är nöjd med min kropp så betyder inte det att jag klankar ner på någon annan, jag har bara fått de inplantat i huvudet som många andra säkert med har att man "ska vara smal".. 
Jag vill inte heller skita i att gå på balen som är något jag drömt om bara för att jag inte klarar av min kropp isf får jag bara gå och göra det bästa av allt även om jag mår dåligt över det innerst inne, jag vill ju inte missa den upplevelsen, för det vet jag att jag kommer ångra senare i livet isåfall.. 
Men men, tack ni som läst hela detta och lyssnat på mig haha.. det var skönt att få skriva av sig lite.. 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas